|
Offsetplåten kan bli en användbar restprodukt. Hal aluminiumplåt med lite bockade kanter kanske kan göra så att salladen får vara ifred. Tack Kristina Thun för ett gott tips. Idag regnar det så sniglarna kommer säkert krypa fram ur sina gömmor och snigla sig direkt fram mot salladen. Vi ska se väl hur det går... 
0 Comments
SKUGGOR OCH DAGRAR VERNISSAGE 15 APRIL KL 12-15 Utställningen pågår fram till 30 april  De arbeten jag nu visar på Ålgården har till största del färdigställts under nuvarande och föregående år. Jag har under arbetets gång inte kunnat lägga ifrån mig tanken på solen; det brinnande klotet över oss. Jag har nästintill förföljts av bilder av ödsliga landskap, av brännande solar och torra landskap. Ibland har solen istället varit tung och svart. Ett sotigt regn har fallit över landskapet. Det är måhända inte konstigt att känslan jag har försökt förstå, stävat efter att nå och förmedla har varit något dyster under de oroliga åren som har varit. Känslan jag har burit på är att något är över, alldeles försent och för alltid förändrat. Därför är jag överraskad över hur färgglada mina verk ändå har blivit. Koloriten är mer uppskruvad än vad jag hade föreställt mig att det skulle bli. Jag har under arbetets gång låtit frön gro, låtit växtligheten sträva mot ljuset och slå ut. Det glädjer mig att utställningen ter sig vänlig. Även då min grundton under arbetets gång har varit sorgsen har livskraften sipprat in. Tekniskt är mina arbeten kollage av akrylmåleri, akvarell, teckning och handkolorerade litografier. ÅLGÅRDEN KONSTNÄRERNAS GALLERI ÖPPET: FREDAG, LÖRDAG OCH SÖNDAG KL 12-15 ÅLGÅRDSVÄGEN 33, BORÅS www.algarden.se Affischen är i alla fall färdig! Den kritiska massan av bilder börjar närma sig klarheten. Somliga bilder som jag verkligen har trott på verkar inte hinna ta sig hela vägen fram, andra har överraskat och sprungit förbi, hittat sin form och blivit...färdiga. Jag är själv nyfiken på hur helheten blir, hur rummet kommer att se ut när allt är på plats. Välkomna 15 april!   Ibland ligger man lite lågt. Våren närmar sig och frön borde petas ner i krukor. Istället blir det bilder av tistlar och parande sniglar. Sådant som inte är kul i odlingarna men som är väldigt kul i bilderna! Jobbar inför en utställning med vernissage 15 april på Ålgården. Där, i bilderna, hamnar tistlarna och sniglarna, rotogräset och de brännande solarna. I trädgården däremot hoppas jag på de höstsådda fröna och tidigt skörd.
 Jag har odlat toppamarant i ett par år nu. De är mycket vackra även om jag har känt mig något förvirrad över vad det är tänkt att man ska skörda ur dom. Har nu förstått att när de skördas ska de hängas upp och ner torrt för att få de små fröna att trilla av. Som quinoa, fast mindre. Jag satte några frön i kruka tidigt i våras. Märkte sedan att det hade jag inte behövt göra eftersom förra årets hade fröat av sig alldeles otroligt och spritt sig till både odlingsbäddar och gångar. Nå, jag rensade lite och lät dem frodas. Vilket de verkligen gjorde. Till skillnad från de små stackarna som jag odlade i krukor inomhus, och senare på balkongen, som fick vänta alldeles för länge på att komma ut i friheten. Skillnaden mellan de som fick växa fritt med gott om plats för tårna och de som fick trängas i kruka är enorm. De små återhämtade sig aldrig. De förblev små och ynkliga. Min omsorg av plantorna kan tyvärr vara något växlande. De flesta reder sig ändå. De piggnar till när de väl får vad de behöver. Men somliga gör tydligen inte det. Mina krukodlade toppamaranter led av sin dåliga barndom resten av livet. Nu tänker jag att de får fröa av sig där de står. Så kan nästa generation kanske lyckas bättre.   Västerårgurkorna har vuxit sig stora och fina. Det sägs att de ska plockas när de är små, men jag har lagt in stora och tycker att de blir goda ändå. Jag hann inte med dem när de var små. Så de fick växa till sig och imponera. Gurkstödet av armeringsnät och stödpinnar som jag googlade mig fram till blev jag riktigt nöjd med. Plantan växer utefter gallret och gurkorna hänger i luften torra och fina. I början, när gurkorna är små, finns risken att sniglarna äter upp alltihopa. De mumsar i sig toppen på den lilla plantan och så får en börja om. Men numera kör jag med avklippta petflaskor som miniväxthus runt varje planta. Det gör susen. När de är stora nog att klara några snigelanfall tar jag bort det lilla plasthuset.   Rödbetsfalukorv. Eller "Forono" som den egentligen heter. Den gillar vi! Lätt och skiva helt klart.
 Jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle gräva upp en grässvål. Det är ett ryggmördande otyg till syssla. Men likväl står jag här och kämpar fram en decimeter åt gången av en örtagård som redan är en halv sommar försenad. Jag insåg att jag inte har en spade vass nog för att penetrera vad jag kallar grässvål men som egentligen är en 10 cm tjock ogenomtränglig matta av mossa. Så nu sitter jag på knä med en kniv och skär ut lagom bitar. Sen går det att baxa in en spade under och lyfta upp eländet. Jag hade hade ju tänkt mig en traktor av något slag. Om jag hade fått hit någon med en lämplig maskin hade jag rimligen bett hen vända bort all gräs från hela området som ska bli örtagården; alla gångar och de andra odlingsbäddarna också. En fin rektangel att arbeta med. Men det är ett stort projekt jag har gett mig in på. Den här säsongen har jag fått fram örter till två av odlingsbäddarna. Jag hade inte tid, pengar eller ork att investera i mer. Så det får bli att örtagården växer fram tårtbit för tårtbit. Det är för väl att jag har tålamod. Mina örter bor på balkongen och de kunde må bättre. De behöver ett hem att rota sig i. Särskilt vårbrodden, citronmelissen och den prickiga temyntan verkar mindre glada.   Så här kan man ju också odla sin trädgård.
Jag har klippt ut schabloner inför ett utsmyckningsarbete. Aldrig att vinylmattan i mitt arbetsrum har sett så här vacker ut innan!  Bokharabindorna, Fallopia baldschuanica, är på plats. De ska växa som tusan och blomma vackert med små vita blommor mest hela sommaren. Om de trivs lär de växa så bra. Då får vi verkligen hoppas att mina trivs. Arkitektens tröst har de även kallats, eftersom de kan täcka över mindre lyckade partier i ett nafs.
Vi skulle verkligen behöva lite tröst, från vinden och den gassande solen. Köksträdgården behöver lä och hönorna behöver skydd från solen. När det väl blir sol. För vind har vi så det räcker. Nu väntar vi på blommor! 
|
Välkomna
Livet på en ört handlar om det som knyter ihop min konst, mina textila mönster och mitt intresse för odling; allt det ätbara, örten, medicinalväxten och de vilda blommorna. Arkiv
June 2023
Kategorier |
RSS Feed
