Jag skulle aldrig göra det här igen!

Jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle gräva upp en grässvål. Det är ett ryggmördande otyg till syssla. Men likväl står jag här och kämpar fram en decimeter åt gången av en örtagård som redan är en halv sommar försenad.
Jag insåg att jag inte har en spade vass nog för att penetrera vad jag kallar grässvål men som egentligen är en 10 cm tjock ogenomtränglig matta av mossa. Så nu sitter jag på knä med en kniv och skär ut lagom bitar. Sen går det att baxa in en spade under och lyfta upp eländet.
Jag hade hade ju tänkt mig en traktor av något slag.
Om jag hade fått hit någon med en lämplig maskin hade jag rimligen bett hen vända bort all gräs från hela området som ska bli örtagården; alla gångar och de andra odlingsbäddarna också. En fin rektangel att arbeta med.
Men det är ett stort projekt jag har gett mig in på. Den här säsongen har jag fått fram örter till två av odlingsbäddarna. Jag hade inte tid, pengar eller ork att investera i mer. Så det får bli att örtagården växer fram tårtbit för tårtbit. Det är för väl att jag har tålamod.
Mina örter bor på balkongen och de kunde må bättre. De behöver ett hem att rota sig i. Särskilt vårbrodden, citronmelissen och den prickiga temyntan verkar mindre glada.