 Under vintern planer jag, och kanske förra vintern också, och lite vintern före det med. Listor med plantor jag önskar mig, planritning över örtagården, priser. Näsan i frökataloger drömmer jag. Jag söker efter användningsområden, nu och förr. Hur se de ut? Hur höga blir de? Vilka blir vackra intill varandra? Jag har alldeles för mycket gräsmatta. Helt klart.
0 Comments
 Anethum graveolens
Dill är en mycket gammal mat- och medicinalväxt. Den härstammar från Asien men har använts i Medelhavsområdet under lång tid och nämns redan 1500 f.Kr i papyrusrullar från antikens Egypten. Dill omnämns i Talmud då en tionde av skörden skulle betalas i skatt, och den påträffas i receptsamlingar från Romarriket. Likt många kulturväxter sägs det att dillen kom till Norden och Sverige under 1500-talet tack vare munkarna och klosterträdgårdarna. Folken i Norden hade dock tidigt en hel del utbyte med länder söderut. Växter och frön importerades långt innan kristendomens intåg i Norden. Möjligen även dillen. Munkarna under 1500-talet använde dillen främst som medicinalväxt men dess namn tros komma från det fornordiska ordet dylle som betyder vagga till sömns. Ett knippe dill ovanför dörren eller i påsar närmast kroppen ansågs inom folktron hjälpa mot trolldom och onda andar. Som medicinalväxt har dillen ett brett användningsområde. Mest har den tiderna igenom används mot magknip hos barn då den är kramplösande och förbättrar matsmältningen. Den ges ofta även till ammande kvinnor då den anses främja bildandet av mjölk. Ett avkok kan bota sängvätande och att tugga på dillfrön tar bort dålig andedräkt. Arvid Månsson, som var en svensk medicinsk författare och naturläkare, gav år 1628 ut en örtabok där han nämner att aska av dill var sårläkande. Inom örtmedicin anses dillen vara just antibakteriell, men även inflammationshämmande, rogivande, sömngivande och blodsockersänkande. God är den också, med inlagd gurka, med fisk, i sås, i gryta och i soppa. Min dill växte som ogräs i somras. Har hört att dillen kan vara svår. Den vill ha lucker jord och lagom fuktigt. Kanske hade jag bara tur. Vi får se hur det blir i år.
Det är ganska stenigt där, fick jag höra. Det är lugnt tänkte jag, och började gräva. Det blev ett berg av sten.
Det var som om jag odlade sten. Jag tänkte på Linné, på hans teorier om att bergarter bildades i marken: "Mineralen uppstod genom att jordarter förenades med salter. Enligt Linnés symboliska uttryckssätt representerade jordarten det kvinnliga väsendet och saltet det manliga, och när det förenades i en äktenskaplig förbindelse uppstod mineralen." (http://www2.linnaeus.uu.se/online/ide/mineralog.html) De äktenskapliga förbindelserna var många i denna hörn av trädgården! Det tog mig två år, drygt, innan det blev en köksträdgård. Jag är inte så stark, och jag är inte så snabb. Men jag är envis som berget. |
Välkomna
Livet på en ört handlar om det som knyter ihop min konst, mina textila mönster och mitt intresse för odling; allt det ätbara, örten, medicinalväxten och de vilda blommorna. Arkiv
June 2023
Kategorier |
RSS Feed
